Allen kognitiv nivå

Definition/Inledning

ClaudiaK Allen och hennes kollegor formulerade Cognitive Disabilities Model (CDM), som härrörde från deras observationer av vuxna patienter med ihållande psykiska störningar som schizofreni och svår depressiv sjukdom. Enligt CDM kommer de flesta av dessa patienter att uppleva minskande förmågor att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) och att fungera inom sina samhällen på grund av deras psykiska sjukdom. Denna kognitiva försämring kan vara antingen tillfällig eller permanent. Sex kognitiva nivåer, benämnda Allen Cognitive Levels, härleddes från CDM. Allen Cognitive Level Screen (ACLS) publicerades 1985 och gav ett verktyg för att snabbt stratifiera de observerade kognitiva funktionsnedsättningarna. ACLS möjliggjorde bedömning av patienternas kognitiva funktion genom observation av sensorimotoriska handlingar. ACLS består av en serie alltmer komplexa lädersnörningssömmar, och en numerisk poäng som sträcker sig från 3. 0 till 5. 8 härrör från hur exakt testpersonen kan replikera terapeutens stygn. En poäng på 5. 8 förutspår att patienten kommer att kunna fungera bra på egen hand, men en poäng på mindre än 5. 8 indikerar att patienten kan dra nytta av ytterligare hjälp. Denna poäng gör det möjligt för terapeuten att uppskatta patientens förmåga att inlärning, problemlösning och följa anvisningar. Medan ändringar av ACLS har gjorts sedan dess ursprungliga publicering, det är fortfarande ett av de mest använda verktygen för arbetsterapeuter för att bedöma sina patienter. På grund av ACLS: s begränsade poängintervall, patienter på en kognitiv nivå på mindre än 3 kan inte vara testpersoner för screeningverktyget. Testet kan inte heller exakt bedöma patientens förmåga att planera för framtiden, så dess maximala poäng är begränsad till 5. 8. [1] [2] [3] [4] [5]

Frågorav oro

Detfinns sex olika nivåer i Allens modell av kognitiva nivåer. Varje Allen Cognitive Level (ACL) ger en beskrivning av patientens arbetsnivå och hans/hennes förmåga att utföra bekanta aktiviteter, samt att lära sig nya. Varje fortgående kognitiv nivå i Allens modell är kumulativ. Till exempel, en patient med den kognitiva förmågan att prestera på nivå 3 antas också ha de förmågor som krävs för nivå 1 och 2.

Nivå1 beskriver automatiska åtgärder (e. g. , svälja, avleda uppmärksamhet mot stimuli). Med andra ord, Nivå 1 beskriver patientens uppväckande till externa stimuli. Denna kognitiva nivå är till stor del instinktivt beteende, och patienter behöver total hjälp med aktiviteter. En patient som är under kognitiv nivå 1 skulle vara i koma.

Nivå2 beskriver posturala åtgärder (e. g. , brutto kroppsrörelse som svar på proprioceptiva stimuli). Föraren för patientens handlingar är främst komfort eller obehag, förblir mestadels omedveten om effekterna av deras handlingar på sin omgivning. Aimless pacing och/eller vandring är observerbara hos patienter som fungerar på denna kognitiva nivå. Patienter på nivå 2 behöver maximal hjälp.

Nivå3 beskriver manuella åtgärder (e. g. , ta tag i och använda föremål). Vad som skiljer nivå 3 från nivå 2 är den ökade förmågan att diskriminera det yttre från jaget. Patientens globala kognition förblir försämrad på denna nivå, men långvarig repetitiv träning kan göra det möjligt för dessa patienter att förvärva nytt beteende genom att bättre notera deras effekter på objekt, upprätthålla sina handlingar, och använda material för ADL: er. Trots sin förmåga att upprätthålla åtgärder, patienter på nivå 3 saknar fortfarande långvarig koncentration och kan behöva frekvent omdirigering för att slutföra uppgifter på lämpligt sätt; måttlig hjälp är en rekommendation för nivå 3. 24 timmars övervakning bör finnas på plats för patienter på nivå 1, 2 eller 3.

Nivå4 beskriver målstyrda åtgärder (e. g. , förbereda ett mellanmål, följa en rutt runt ett välbekant grannskap). På denna nivå kan patienter känna igen och förstå vilken effekt deras handlingar har på sin omgivning. Förlita sig på synliga stimuli, de kan lära sig och utföra aktiviteter som är specifika för särskilda mål. i alla fall, patienter som arbetar på nivå 4 har fortfarande problem med att känna igen finare detaljer och inlärning självständigt. Därav, de saknar ofta kognitiva färdigheter för att identifiera och åtgärda fel, och övervakning i blankett [publikationstyp] av minsta hjälp är rekommendationen för dessa patienter.

Nivå5 beskriver förberedande åtgärder (e. g. , problemlösning genom försök och fel). Patienter på nivå 5 av ACL: erna kan lära sig genom emulering av åtgärder som visas för dem. De kan också tillämpa det de lär sig på andra aktiviteter och situationer. Fortfarande, dessa patienter har begränsad förmåga att organisera, förutse, and plan. Denna begränsning kan bly till dåligt omdöme och högre impulsivitet, särskilt i situationer som kräver mer deduktivt resonemang. Externa stimuli via övervakning kan hjälpa patienter på denna kognitiva nivåplan. Patienter på nivå 5 ska få standby-assistans.

Nivå6 beskriver planerade åtgärder (e. g. , föregripande och förebyggande av fel). Det finns ingen global kognitiv försämring på denna nivå, och patienten vid denna ACL anses vara en normalt fungerande vuxna. Det är viktigt att notera att eftersom ACL: erna beskriver kognitiva nivåer kan patienten fortfarande ha fysiska begränsningar. Det krävs ingen tillsyn på nivå 6. [6] [7] [8] [9]

Kliniskbetydelse

ACLSmöjliggör snabb bedömning av en persons nivå av kognitiv funktion via uppgiftsbaserad bedömning. Verktyget som används för screening är en läderplatta med små cirkulära hål längs periferin. Med hjälp av två nålar och två strängar utför terapeuten tre olika sömnadsuppgifter, med varje uppgift som ökar i komplexitet i snörningsnivån. Stygnen som utförs är löpning söm, whipstitch, och en cordovan söm; felkorrigering är också en bedömd förmåga vid screening. En numerisk poäng mellan 3. 0 och 5. 8 tilldelas baserat på försökspersonens förmåga att replikera dessa sömmar exakt. [4] [10]

Sjuksköterskeprofessionen, Allierad hälsa, och interprofessionella teaminterventioner

Attta hand om patienter med kognitiva funktionsnedsättningar kan vara en svår uppgift. Först måste vårdgivaren skilja mellan många processer som kan bly till kognitiv försämring (e. g. , delirium, depression, schizofreni, demens, etc. ). [11] På sjukhusmiljön är sjuksköterskor vanligtvis vårdgivare som först känner igen förändringar från baslinjen i patientens kognition. Delirium kan till exempel bly till ett snabbt förändrat kognitivt tillstånd hos en patient. Korrekt utbildade sjuksköterskor med erfarenhet och kunskap inom delirium kan hjälpa till genom att snabbt identifiera denna medicinska nödsituation och föra den till en läkares uppmärksamhet. En snabb diagnos av delirium är avgörande för att tillhandahålla effektiv vård, eftersom det kan öka längden på sjukhusvistelsen och dödlighet hos patienter avsevärt. Ett annat exempel på en vanlig orsak till kognitiv försämring är depression. Sjuksköterskor kan hjälpa till att identifiera depression hos patienter genom klinisk bedömning och observation. De ger också stöd till patienten genom att vara vid sängen. Medan läkare kan ordinera antidepressiva läkemedel för att bekämpa depression, terapeuter kan ge enorm hjälp för patientens väg till återhämtning antingen primärt eller kompletterande. För patienter som lider av depression på grund av fysiska skador och begränsningar, fysioterapeuter och arbetsterapeuter spelar viktiga roller i behandlingsplanen. Demens är det tredje exemplet på en relativt vanlig orsak till kognitiv försämring. Demens varierar mycket i svårighetsgraden av kognitiv försämring, beroende på sjukdomsförloppets tillstånd. [12] Läkare kan ordinera mediciner som kan hjälpa till att upprätthålla patientens kognitiva funktion och bromsa nedgången. Sjuksköterskor ger vård för patienter med demens genom att vara vid sängen på sjukhus, vårdinrättningar, eller till och med hemma. Terapeuter tillhandahåller kognitiv stimuleringsterapi, vilket har visat sig genom flera oberoende studier ge fördelar i kognition hos patienter med mild till måttlig demens. [13] [14] [15] [Nivå I]

Arbetsterapimetoderför screening av funktionell kognition är av betydande värde för patientbedömning. Kunskap om funktionsnivå och förståelse för denna nivå hjälper arbetsterapeuter att utveckla klientcentrerade interventioner. De identifierar patienter återstående förmågor och styrkor och identifierar säkerhetsfrågor och lämplig övervakningsnivå. Allen Cognitive Disabilities modellen bygger på styrkor, inte funktionshinder, för att främja högsta möjliga funktionsnivå. Modellen utvecklades samtidigt som man arbetar med vuxna patienter i psykisk hälsa men tillämpas nu på andra områden.