Ortopedi – Knä

Undersök i liggande och stående. Stor felställning: röntgen med vinkelmätning. Följa barnets utveckling. Behandling: kan hindra tillväxt genom märla på fysen eller kilesteotomi.

Översträckning i knäet. Vid laxa ligament. Posttraumatiskt efter ledbandskador.

Överbelastningsskada vid patellarsenans fäste, barn 8-16 år. Smärta vid eller efter ansträngning. Uppdrivning av tuberositas tibiae. Avstå smärtsam aktivitet, alt gips, alt kirurgi.

Äldre: artros. Yngre: broskuppmjukning i patella. Smärtor vid gång utför, huksittande.

Fokal nekros av subchondralt ben. Mediala femurkondylen

Laterala menisken formad som en skiva. Löst fästad till tibia. Ökad risk subluxation och ruptur.

Utgjutning i bursorna i fossa poplitea. Spolformad resistens i knävecket. Utesluta malignitet.

Kongenital och förvärvad. Efter trauma hos predisponerade individer, ledlaxitet, genu valgum, rotationsdeformitet. Bedömas genom att försöka subluxera patella lateralt. Apprehension.

Ligament, menisker, ledkaspeln.

Bland äldre hos 3%. En eller flera kompartment: femuropatellära, mediala och laterala femurotibiala delen. Ger uttalad belastningssmärta. Röntgenologiskt-> sänkt ledbrosk, bilder under belastning.
Behandling: konservativ, bevara rörlighet och muskelstyrka, analgetika, antiflogistiska.
Kirurgi hos yngre ibland, tibiaosteotomi. Steloperation vid svår leddestruition. Knäprotes.

Utgjutning i bursor, hydrops. Värk, lokalt tryck, resistens i knäveck. Meniskskada? Artrit?

Intermittent svullnad. Låsningar, upphakningar. Traumatiska rupturer eller degenerativa lesioner. Smärtor över ledspringan. Knäppningar.

Förenat med lateral meniskskada. Knöl eller lokal svullnad. MR konfirmerar. Artroskopi för meniskskadan.

Mus articuli. Osteokartilaginära släta ovala kroppar. Kan uppstå som följd av synovial metaplasi, kondromatos. Intermittent svullnad, upphakningar, låsningar.

Patellaintabilitet-> lateral luxation kan uppstå vid måttligt trauma. Knäet låses i flekterat läge. Kan bero på generell ledlaxitet eller dysplasi i femuropatellarleden.
Kirurgisk behandling: uppstramning av strukturer som fäster proximalt och medialt på patella och delar av laterala retinaklet.

Tendinit i quadricepssenan eller i ligamentum patellae. Lokala smärtor, svullnad, palpationsömhet. Ändra träningsmönster

Iliotibialbandet i anslutning till laterala femurepikondylen. Pronation av foten. Asfalt. Sjukgymnast, kortisoninjektion eventuellt.

Synovialisveck, medialt om patella.

Vid RA, pelvospondylit, pseudogikt, gikt, reaktiv artrit

Kan uppstå i distala femur som följd av kortisonbehandling.

Inflammation till följd av irritation efter tryck eller itererade småtrauman. Ej förbindelse med leden. Kan infekteras och behöva dräneras

Hoppgrenar, tynglyftare, volleyboll, basket. Partiell ruptur djupa sidan av lig patellae vid insertionen i patella. Smärtorvid apex patellae vid belastning, hopp. Sedan stelhet och smärtor vid gång i trappor.
Behandling: avlastande träning. NSAID. Stretching lårets framsida. Kroniska fall: excision av ärr eller degenerativ vävnad. Rehabiliterande träning.

Unilateralt, män 20-40 år. Löpning utför. Förtjockat band av fascia lata, fäster på laterala tibiakondylen. Bandet rör sig fram och tillbaka över laterala epikondylen. Diagnos anamnestisk. Utesluta intraartikulära åkommor.
Behandling: NSAID, töjningsövningar. Alternativ träning. Utförslöpning i backe sista steget.

Knädistorsion. Konservativ behandling eller artroskopi. Vanligast foten fastnar i marken, benet valgusbelastas. Mediala strukturer skadas plus främre korsbandet.
Snabb svullnad av benet -> hemartros, allvarligare skada.

Hemartros? -> punktera. Aktiv extension, flexion? Stabiliteten. Jämföra sidor, svullnaden måste gått ner.
Kliniskt gradera stabiliteten: minimal instabilitet, tydlig instabilitet, ingen kvarvarande ligamentfunktion

Röntgen fraktur, MR ledband, menisker. Artroskopi bäst för intraartikulära skador.

Belasta knäet i valgus, i sträckt läge plus flekterat 30grader. Instabilitet i sträckt läge indikerar skador på fler strukturer.
Behandling: solitära kollateralligamentskador behandlas konservativt. Immobilisering, gips eller knäortos. Rörelse styrketräning. 6 veckor. Total ruptur: operation

Vanligaste skadan vid hemartros hos unga vuxna. Hyperextension, hastig uppbromsning i kombination med valgus eller rotationsvåld.
Lachmans test diagnos akut skada. Främre draglåda, pivot shift även äldre ruptur. 50% av skadorna förenade med andra ledband meniskskador.
Diagnosen kan konfirmeras med MR eller artroskopi.

Isolerad skada: konservativt med styrke och rörelseträning. Läker inte pgaingen blodförsörjning till ligamentsubstansen. Patienter med kvarstående symtom kan behandlas kirurgiskt. Främre korsband-transplantat är biomekaniskt gynnsamt, ökad stabilitet minskar risken för meniskskada.

Hos växande individer. Avulsion av korsbandets fäste på tibia. Isolerad fraktur kan behandlas slutet, frakturen reponeras vid full extension.

Isolerad ruptur ovanligt. Varusvackling vid 30 grader flexion. Laterala skador ofta kombinerade med omfattande ruptur av laterala strukturer. Främre korsbandsskador ibland Avulsion av fragment från laterala tibiakondylen Segond-fraktur.

Ovanligare. Kraftigt ligament. Direktvåld proximala tibia vid flekterat knä, forcerad hyperextension och rotation. Bakre draglåda under bedövning. Bakre instabilitet: patient i ryggläge, flekterat höft och knä 90 grader.
Oftast konservativ behandling.

Kirurgisk behandling.

Indikation för behandling vilar på patientens funktionella krav. Framför allt korsbandsskador som ger instabilitet, i sagittalplanet. Knät viker sig. Svårigheter att gå nerför trappa, ner i huksittande. Quadricepsatrofi.

Sjukgymnastik träning av styrka och proprioception.
Rekonstruktion av främre korsbandet, autograft eller allograft. Svårighet att få stadig infästning på benet. Postop ortos 2 månader.

Skadas vid vridvåld. Yngre, skadas vid ordentligt knätrauma. Äldre degenerativa förändringar.
Diagnos: smärta i ledspringehöjd. Svullnad, upphakningar, låsningar. Bucket handle: extensionsdefekt.

Traumatiska: vid olycksfall. Ensamt eller i kombination med ledbandskador.
Degenerativa: inget eller osäkert trauma i anamnesen
Vanligare på medialsidan.
Perifer eller central. Centrala kan inte läka. Komplett och inkomplett ruptur.

Vid låsningar-> operationsindikation. Annars konservativ behandling. Röntgenundersökning för diffdiagnoser. Osteokondrit, artros eller fri kropp.
Artroskopi vid kvarstående besvär: partiella eller kompletta rupturer kortare än 0,5 cM lämnas.
Mekaniskt instabila rupturer kan sutureras om i periferin.
Meniskotomi vid ex bucket handle. Innebär ökad risk för artros.

Patella ska öka extensorapparatens hävarm. Patella avlägsnas: svagare extension, högre belastning ledytor, ökad risk artros. Fraktur genom direktvåld. De flesta är tvärfrakturer. Om även retinaculae skadat är hela sträckapparaten delad. Vertikala frakturer är stabila.

Stabila frakturer gips 4-6 veckor. Liten felställning eller vertikal fraktur avlastning med kryckor. Felställning: reparation öppet med cerklage och stift eller skruvar. Vid komminuta fraktur då man ej uppnår stark fixation-> gips med benet sträckt

Patella reponeras direkt då knäet sträcks. Barn kan behöva gips. Lösa brosk och benfragment i leden (osteochondral fraktur) bör avlägsnas artroskopiskt.

Främre eller bakre luxation vid högenergitrauma. OBS kärlskador. Rekonstruera kollateralligament och korsband. Starta flexionsövningar efter en månad.

Vanligt hos äldre med osteoporos. Diagnos: spänd hemartros eller blödning i mjukdelar. Distalstatus! Noggrant kartlägga fraktur radiologiskt.
Kärlskada: subintimal skada kan successivt täppa till kärlet.

Konservativ behandling, vid ringa felställning 4 mm. Öppen reposition och fixation med skruvar och platta. Krävs ofta bentransplantation. OBS kompartmentsyndrom.

Både högenergitrauma och lågenergi. Undersöka fot och knä. Röntga hela underbenet. Märgspikas ofta. Vid enkla frakturer <1 cm förkortning långt gips med sträckt knä. Märgspik även vid gustilo grad 1&2.
OBS kompartmentsyndrom.

Kraftigare trauma. Lokal smärta och uppenbart asymmetriskt läge av caput fibulae. Obs ibland övergående peroneuspares. Sluten reposition med knäet flekterat.